Vad gör en person till entreprenör? Slumpen, generna eller miljön? Det talas allt mer om hur viktigt det är för entreprenörer, men vilka passar egentligen som egenföretagare – och har chansen att lyckas?
Jag startade mitt första företag AB Burken som nioåring tillsammans med några klasskamrater. Vi hade låtsasbolagsstämma i köket och mina föräldrar köpte en vetekrans, säger Ola Lauritzson, entreprenör och mest känd för den breda befolkningen som mannen som gjorde GI till en folkrörelse i Sverige och för sin bok, just det, ”Lyckas som entreprenör”.
Det allra första företaget, om än på låtsas, får man nog beskriva som hans första succé. Bolagsstämman ledde till en lyckad nyemission och kvartersbarnens föräldrar satsade gemensamt 800 kronor – pengar som sedan placerades på den glada 1980-talsbörsen.
Därefter har Ola Lauritzson hunnit med ett otal företag och projekt, några riktigt lyckade, andra rena misslyckanden, men han har inga planer på att slå av på takten och sluta starta fler.
– Många entreprenörers styrka, men också förbannelse, är rastlösheten. Jag blir väldigt engagerad och exalterad när det gäller nya idéer, men det tar lång tid att bygga upp företag och det gäller att hålla ut när man går igenom olika faser. Jag har fått jobba mycket med mig själv för att nå hela vägen fram, säger Ola Lauritzson.
Han är inte unik bland människor som väljer den entreprenöriella banan. Enligt konsultföretaget Assessio, som jobbar med arbetspsykologi, finns det generella drag som skiljer entreprenörer från ”vanliga löneslavar”.
– De är duracellkaniner. De har en högre grad av extrovert energi och är otroligt socialt utåtriktade, säger Staffan Jönsson, teamledare på Assessio och utbildad inom både social psykologi och ekonomi.
I en undersökning av Assessios samarbetsparner Hogan Assessment Systems jämfördes framgångsrika chefer med framgångsrika entprenörer och en egen bild av entreprenören trädde fram.
Generellt visade resultaten att entreprenörerna hade en intensiv energi, strategiska och var duktiga på att bygga relationer samtidigt som de vågade utmana och ifrågasätta. Entreprenörerna var också mer risktagande än de anställda cheferna, mer innovativa, visionära och passionerade, men hade problem med auktoriteter och byråkratiska organisationer.
Går det att mäta eller se om en person skulle passa som entreprenör?
– Att de vill gå mot strömmen och utmana systemet, vad vi skulle kunna kalla för regeltrots, är något man kan se redan i tidig ålder, säger Staffan Jönsson.
– Sedan en annan sak som faktiskt går att mäta tidigt är att entreprenörerna enligt undersökningen är väldigt självsäkra i vissa stunder och i andra stunder självkritiska och drivna av ett bekräftelsebehov och behöver bevisa det genom jobb, säger han.
Är det generna som avgör?
– Det är få saker som rakt av är en miljöfaktor eller genetiskt betingat. Det är en funktion av både och, säger Staffan Jönsson.
Ola Lauritzson tror inte att det finns någon direkt begränsning för att våga bli entprenör.
– Jag tror alla kan. Men jag tror inte alla vill. Entreprenörskapet är ingen dans på rosor och de allra flesta företag läggs ned. Det är faktiskt en relativt liten del som blir lönsamma, säger han.
Han får medhåll av karriärcoachen Nina Jansdotter, som både kan känneteckna sig själv som entreprenör och i sitt jobb möter många som funderar över att ta klivet.
– Man måste ha vissa grundegenskaper, men har man viljan så kan man faktiskt lära sig, säger hon.
Enligt Nina Jansdotter heter nyckelordet våga. Våga tro på sig själv och sina idéer, att presentera den för andra, att sälja och våga ta betalat och att våga hålla ut och ta ansvar, eller be om hjälp när det behövs.
– Om man är en extremt trygghetssökande person och har ett stort kontrollbehov, eller har svårt att ta egna initiativ och att se möjligheterna. Ja, då är det rätt svårt gå långt.
Anna-Karin Storwall
anna-karin.storwall@e24.se
2010-01-09 | Publicerad 10:41 | Uppdaterad 11:08 Källa : E24
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar