2007 såldes 99 miljoner tidningar i Indien, vilket gör landet till världens näst största tidningsmarknad efter Kina. Och eftersom läskunnigheten i Indien bara är omkring 65 procent väntas efterfrågan på tidningar stiga i takt med att allt fler lär sig att läsa.
Engelskspråkiga Hindustan Times och hindispråkiga Hindustan är HT Medias flaggskepp med en daglig upplaga på omkring 1,2 miljoner vardera. Hindustan Times har en stolt historia.
Den startades 1924 på Mohandas Gandhis uppmaning att Indien behövde en tidning som var mot det brittiska kolonialväldet och den finansierades av Shobhana Bhartias farfar, industrimagnaten GD Birla. 2005 tog Shobhana Bhartia företaget till Bombaybörsen för att få kapital till expansion, men Birlafamiljen är fortfarande huvudägare.
Att säga att Shobhana Bhartia tillhör Indiens näringslivselit är närapå en underdrift, i Indien klingar namnet Birla som Rockefeller i USA eller Wallenberg i Sverige.
Enligt tidningen Forbes är Shobhana Bhartia god för 600 miljoner dollar och hennes man, affärsmannen Shyam Bhartia, ännu mer. Men Shobhana Bhartia har också skapat sig ett anseende som en skarp mediechef och hon är tydlig med att förståelse för Indiens demografi är a och o.
– Över 50 procent av vår befolkning är under 25 år och det gäller att tala till dem för att kunna växa, säger hon.
I Indien rör sig medieutvecklingen, liksom många andra branscher riktad mot konsumenter, på flera vitt skilda plan samtidigt.
Längst ut finns en liten andel indier som surfar efter nyheter på sina Iphones och lägger upp egna bilder på sociala nätverkssajter som HT Medias Desimartini.com.
På motsatt sida finns flera hundra miljoner indier som inte ens har hunnit till startblocken som mediekonsumenter.
Shobhana Bhartia är övertygad om att för dem kommer den traditionella papperstidningen att förbli inkörsporten till nyheter.
Mobiltelefoni har visserligen ökat snabbt också bland fattiga, men än är det få som har råd med de telefoner eller abonnemang som krävs för att hantera mobilt internet.
–Tv är opålitligt ute i byarna eftersom elen är sporadisk och än så länge är det bara 2 procent av Indiens befolkning som har tillgång till bredband, säger hon.
Med ett lösnummerpris på 2–3 rupier eller omkring 40 öre är indiska tidningar otroligt billiga, också med indiska mått mätt. Shobhana Bhartia konstaterar att det inte ens täcker kostnaderna för pappersråvaran.
Men ett lågt pris ger stora volymer och det lockar annonsörer som är ivriga att nå ut med sina produkter till läsare vars köpkraft har stärkts de senaste åren.
En viktig förutsättning för att lyckas, säger Shobhana Bhartia, är att kommunicera med läsarna på hindi, det främsta språket i norra Indien, och andra stora språk som bengali, tamil och malayalam.
– Engelska används bara av Indiens toppskikt. Den stora massan vill ha nyheter på sitt modersmål, säger hon.
För HT Media är det därför hindispråkiga Hindustan som har störst potential, men att växa genom att bara trycka fler tidningar fungerar inte. Indiens storlek och skilda förhållanden gör det omöjligt att skapa en dagstidning för hela landet.
På engelska kan man möjligtvis ge ut samma upplaga i en delstat, säger Shobhana Bhartia, men på hindi och regionala språk går det inte alls.
Vilka ämnen som läsarna efterfrågar ändras snabbt och tidningens innehåll och förstasida kan behöva göras om varje 100 kilometer. I delstaten Bihar, där Hindustan har 70 procent av marknaden, ges tidningen ut i 12 –13 upplagor, säger Shobhana Bhartia och fortsätter:
– Det är en logistisk mardröm om jag ska vara ärlig, men det ger goda affärer och läsarna vill ha det så.
När Shobhana Bhartia 1986 först tog plats i HT Medias styrelse fanns det de i omgivningen som höjde på ögonbrynen över en kvinna i en miljö annars dominerad av män.
– I början granskades mitt arbete hårdare för att jag var kvinna men det har ebbat ut och jag tycker att attityden i Indien har ändrats mycket de senaste 10–15 åren. Nu förväntas en kvinna inte bara vara hemmafru eller mamma utan kan också göra karriär om hon vill, säger Shobhana Bhartia.
Fortfarande är antalet kvinnor i indiska företagsstyrelser och ledningsgrupper försvinnande litet men Shobhana Bhartia ser inget glastak i vägen.
– Jag tror inte att kvinnor inte når toppen för att de saknar möjligheter. Jag har många väninnor som inte vill eftersom ett ledarjobb innebär att man måste ge upp så mycket av familjeliv och socialt liv. De når inte toppen för att det inte går, utan för att de inte vill ta den väg som krävs, säger hon.
Källa : E24 Publicerad 2010 01 07, av Karin Lundbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar